Köpa koi, är det så enkelt? Del två…..

I förra artikeln fokuserade jag på Go Sanke, eftersom det är de tre varieteterna som odlas mest och syns mest på koishows.
Men, för en nybörjare är det kanske inte just den koi du startar med. Även om det gamla japanska uttrycket låter: man startar med kohaku och avslutar med kohaku. Så är kanske inte det rätt uttryck för oss i Sverige.
Vi startade själva med häftiga varieteter som stack ut och var snygga i våra ögon. Mycket metallic och doitsu koi. Idag köper vi tyvärr inte de varieteterna i den bemärkelsen vi gjorde då.
Även om jag höjer på ögonbrynen när jag ser en riktigt bra metallic koi så är det kanske inte just den jag hade köpt.
Vårt nya projekt i garaget är faktiskt 4 stycken kujakus och fyra stycken Gin Rin. Kujakus är en varietet vi definitivt inte hade köpt egentligen, men det är spännande att följa och just tanken när de har växt till sig är om man hade rätt i det man tittade på.

Mönster på koi är det mest komplexa man kan hitta, inget är det andra likt och balansen gäller för alla koi variteter oavsett om det är en go sanke eller en kujaku.
Fast med en kujaku lägger man till två saker, lystern i kroppen och fenorna och framförallt pineconen. Nackdel med kujakus är att när de blir äldre brukar de tappa lystern och bli gula på huvudet.
Tyvärr gäller det de flesta metallic koi, precis som en go sanke kan tappa den ungdomliga looken i det röda och vita så tappar en metallic sin lyster.

Och lystern är något man vill se på alla metallic koi, oavsett om det är doitsu eller med fjäll. Enfärgade metallic som t.ex Yamabuki är svåra att få behålla sin lyster. Gör de det så är de oftast av riktigt bra kvalitet. Inte för att skryta men vår Yamabuki Mr.B är 10 år gammal och har fortfarande bra lyster i skinnet och har utvecklat mycket fin Fukurin.

Doitsu har en tendens att tappa sin kropp när de blir äldre och blir oftast små tjocka på fel ställen. Frying pan look eller stekpanne form är något som oftast ses hos en doitsu.

Varför det blir så vet jag faktiskt inte, det händer även koi med fjäll, men doitsu har mer tendens att bli så än vanlig koi. Kanske en kvarleva från sitt tyska ursprung? Vem vet.

När det gäller rött på de varieteter som ska ha det så finns där ett sätt att se för blotta ögat om det stannar eller försvinner. Är där mellanrum på de röda fjällen och du ser den underliggande färgen, vitt eller svart. Undvik den koien isåfall, det kommer att spricka upp och bli enstaka röda fjäll. Om ni tittar på exemplet här under. Tyvärr inte stabilt rött.

Om ni har en bra relation med er handlare och får lov att känna och klämma på den koi du vill köpa, så finns där ett enkelt knep. Lyft upp fisken och böj den lite nätt, ser du vitt mellan fjällen på t.ex en kohaku, chansen att det spricker upp när den växer är rätt stor.

Goshiki är en varietet som oftast är väldigt svår att välja. Floating beni versionen där det röda ser ut som nagellack, ser nästan ut som det röda flyter på kroppen och väldigt mörkgråa är svåra att hålla bra. Många gånger mörknar de väldigt mycket och blir nästan svarta. Hitta en bra goshiki är svårt idag, vårt vatten känns som att det inte är gjort för goshiki. De jag tror fungerar bäst är old style goshiki, men man ser inte många sådana idag. Och hittar jag en kommer jag att inhandla den 🙂

När det gäller enfärgade koi, som t.ex chagoi. Så är de mer förlåtliga, men….. det finns aspekter på de också som kan dra ner de lite. Deras fjäll är det enda som karakteriserar dom. Ett fjäll som ligger fel på ryggen skapar obalans för mig. Så en typ av balans kommer även in där. Men de är oftast snabbväxande och får en hyfsad storlek. Karashigoi, den senaps färgade varieteten är också en trevlig koi. Blir handtama och stora, Gill vårt senaste inköp förra året tog sin plats i dammen direkt och kommer att bli stor. Mamma är ca 105 cm och Gill är idag 68 cm som 3-åring.

Vi avslutar del två här och snart är del tre uppe också.

 

Stefan